Metod — vad som får påstås, och vad som inte får det

Metod

Inte verifierat — får inte påstås

Inget land står längre här. Italien löstes i fjärde omgången och Kroatien i den femte, båda 2026-08-07. Ingen publicerad text påstår längre att en siffra saknar täckning — de tio landningssidorna gäller sv de fr es fi nl da no it pl, och /it/ skrevs om när Italien löstes. Någon /hr/ finns inte.

Mått — bredd, höjd och längd. Se eget avsnitt nedan. Alla fyrtio länder är hämtade ur lagtexten. Inget land står kvar som ohämtat.

Vad som blockerar, och hur det låses upp

Två hinder namngavs efter tredje omgången. Båda är nu undanröjda, och det är värt att veta innan nästa omgång startas.

net.jogtar.hu stod i raden ovan och hörde aldrig hemma där. Sajten serverar hela den konsoliderade lydelsen som vanlig HTML till vanlig curl — 2,5 MB för 6/1990 KöHÉM, utan en rad JavaScript. Att den var felklassad kostade Ungern en plats på listan över ohämtade länder i tio omgångar. Det som faktiskt blockerar i Ungern är njt.hu, en annan sajt, och den behövdes aldrig.

Om utläsaren: den skrevs om från grunden i den här omgången sedan den bulgariska lagen kommit ut som 915 KB nonsens. Orsaken var att teckenkartorna slogs ihop globalt — två Identity-H-fonter i samma dokument använder samma koder för olika tecken, så den ena fontens text avkodades genom den andras. Kartan måste vara per font och per sida. Samma fil ger nu 130 sidor ren kyrilliska.

Två fällor som kostade tid och är värda att minnas:

• grep tiger på filer med NUL-byte. En sökning efter reboque i en 300 kB stor och alldeles korrekt textfil gav noll träffar, vilket såg ut som att utläsningen misslyckats. grep -a gav 45 träffar. Utläsningen hade varit rätt hela tiden; det var diagnostiken som ljög.
• En PDF-adress som svarar med HTML. Tre pt_*.pdf ger noll tecken, och det är rätt svar — de är HTML-sidor sparade med .pdf i namnet. Kontrollera med file innan du misstänker verktyget.

Maskinen har fortfarande varken pdftotext, pypdf, PyPDF2, pdfminer eller fitz i systemtolken, och pip ligger inte i PATH. Ghostscript finns däremot och kan dra ut textlagret satsvis, vilket duger som andra hand när utläsaren går bet på ett dokument. En rent skannad PDF ger tomt hos båda, och då är det OCR som gäller — se metodanteckningen om lagen som publiceras men inte går att läsa. Öppna aldrig en PDF rakt av i ett läsverktyg som förväntar sig text: minnet tar slut innan filen hunnit säga något.

Inte genomgångna alls: inga, och sedan tionde omgången 2026-08-09 betyder det något mer än det gjorde förut. Meningen stod här redan tidigare, men den var då sann på ett sätt som inte hjälpte någon: den räknade länderna i HUSVAGN, och ett land som saknade rad i generatorn räknades därför inte som ogenomgånget utan räknades inte alls. Sju länder — AL, BA, ME, MK, RS, UA och XK — föll igenom på DEFAULT 80 utan att synas i den räkningen, fyra av dem med utförliga, välciterade landssidor i wikin. Nu står alla 38 som egna rader med lagrum, och Albanien, som var det sista, visade sig ha fel tal: 70, inte 80. Luckan som fanns här efter femte omgången — Belgien, Luxemburg och Estland verifierade men utan citerbar adress — är stängd sedan tidigare.

Lärdomen är värd att skriva ut, för den gäller varje framtida kontroll här: räkna aldrig täckningen mot den lista du redan har. Ett hål syns inte i en uppräkning av det som finns.

Erfarenheten sammanlagt, efter tionde omgången. 33 länder har gått igenom en kontrollomgång. Tretton hade talet satt för högt (AL, AT, BE, BY, DK, FR, GB, HU, IT, LU, MD, PL, PT), fyra för lågt (CZ, LV, SI, SK) och sexton friades (BA, BG, CH, EE, GR, HR, IE, LT, ME, MK, NL, RO, RS, TR, UA, XK). Fem länder (SE, NO, FI, DE, ES) har aldrig behövt en omgång: de var rätt från början. Belgien och Luxemburg räknas som sänkta trots att båda friades först — Luxemburg friades i andra omgången och rättades i den sjätte, vilket är det starkaste enskilda argumentet i hela materialet för att en friande kontroll inte är ett avslutat ärende.

Ungefär hälften av alla tal var alltså fel, och slutsatsen är inte att ett okontrollerat tal lutar åt det höga hållet — det är opålitligt åt båda. Kontrollen är värd att göra även när den friar: Bulgarien friades först efter att den första källan hade lett fel, och Turkiet friades först efter att ett avdrag på tio km/h i ett femte stycke räknats in i en tabell som annars gällde fordon utan släp.

En anmärkning om vad "friad" betyder i de sju sista fallen. BA, ME, MK, RS, TR, UA och XK friades i den meningen att lagtexten visade sig ge samma tal som generatorns DEFAULT 80. Ett tal som råkar stämma är inte ett kontrollerat tal förrän någon läst lagrummet, och det är skälet till att de har rader nu och inte bara ett riktigt värde.

Ett tredje hinder är värt att skriva upp bredvid de två i tabellen ovan, eftersom det inte har med teknik att göra: ett kommersiellt förlag är inte en myndighet. Kroatiens siffra hade under en kort tid stöd i zakon.hr, som publicerar konsoliderad lagtext och gör det bra — men som ingen kan hållas ansvarig för. Att felet gick att upptäcka berodde på tur, inte på rutin. Regeln som följer: anteckna vilken adress som gav citatet i samma stund som du citerar det. Annars går det senare inte att skilja en myndighet från ett förlag.

En fjärde: en ändringslags egen Članak N. är inte en hänvisning till grundlagens artikel N. I kroatisk lagstiftningsteknik numreras ändringsakten från 1 och uppåt alldeles själv; en hänvisning till grundlagen skrivs "U članku 54.". Att söka på Članak 54. i en ändringsakt ger därför nästan alltid en falsk träff. Samma sak gäller slovakiska och tjeckiska novellor.

Metodanteckning: certifikatkedjan som saknade ett led

Turkiets författningsdatabas gick inte att nå. www.mevzuat.gov.tr och www.resmigazete.gov.tr gav curl: (60) unable to get local issuer certificate — samma fel som ser ut som ett trasigt eller falskt certifikat och som lockar till -k. Det gjordes inte. Felet var ett annat.

Servern skickar ett enda certifikat i handskakningen. Det är i sig giltigt och korrekt: utfärdat av DigiCert till C=TR, O=Cumhurbaşkanlığı, CN=*.tccb.gov.tr, med mevzuat.gov.tr och resmigazete.gov.tr bland sina SAN-namn. Men det är utfärdat av mellancertifikatet GeoTrust TLS RSA CA G1, och det skickar servern inte med. Utan den länken kan ingen klient nå upp till roten. Det är en serverkonfiguration som saknar ett led, inte ett säkerhetsproblem.

Certifikatet pekar själv ut var ledet finns, i sin AIA-post: CA Issuers - URI:http://cacerts.geotrust.com/GeoTrustTLSRSACAG1.crt. Mellancertifikatet hämtades därifrån och verifierades mot systemets eget rotarkiv — det visade sig vara utfärdat av DigiCert Global Root G2, som redan ligger där, och openssl verify gav OK. Med mellancertifikatet inlagt som brygga verifierade även serverns eget certifikat fullt ut. Därefter hämtades förordningen med --cacert mot ett arkiv som är systemets plus det ena saknade ledet.

Skillnaden mot -k är hela poängen: -k hade slagit av kontrollen och tagit emot vad som helst. Det här lade tillbaka den länk servern glömde och lät kontrollen gå igenom på riktigt. Kedjan slutar i en rot som fanns i maskinen innan sessionen började.

Metodanteckning: versionsnumret som inte betyder senaste

Liechtensteins lagsamling Lilex, gesetze.li, tar en parameter ?version=N i PDF-adressen. Talet ser ut som en utgåvebeteckning men är ett positionsnummer i versionslistan. Den första hämtningen av VRV (LR 741.11) använde version=41 och fick en text stämplad Fassung: 01.01.2016 — nio år gammal, utan att något i adressen eller i sidhuvudet antydde att den var överspelad. Talen råkade vara oförändrade, men det visste vi inte förrän efteråt, och "råkade stämma" är inte en metod.

Rätt svar står i landningssidans egen markup: https://www.gesetze.li/konso/1978.019 bär <option selected value="58">01.09.2025. Regeln är därför: hämta aldrig en Lilex-PDF på ett gissat versionsnummer. Läs selected ur landningssidan först, och skriv ut vilken Fassung som lästes i landssidans källrad. Samma försiktighet gäller varje samling som numrerar sina konsolideringar löpande i stället för att datera dem.

Metodanteckning: en föreskrift som aldrig kom

Andorras Codi de la circulació (Llei 12/2021) skjuter hela måttfrågan vidare i art. 64: längd, bredd och höjd är "la que es determini reglamentàriament o, si escau, la que assenyali la via". En delegation är inte ett tal, och frestelsen är att leta upp föreskriften, hitta något som ser ut att passa och skriva in det. Fyra källor prövades. Ingen bär talen, och tre av dem hade gått att missbruka:

1. Decret 212/2022 är den tekniska föreskriften under lagen, hundra sidor. Noll träffar på 2,55, 2,60, 12,00 och 18,75. De fjorton förekomsterna av dimensions handlar om däck, backspeglar, skolskyltar och karossändringar.
2. Reglament 24.4.2002 om godstransporter och specialtransporter har tal — men dess art. 1.1 definierar sitt eget tillämpningsområde genom att hänvisa till "els articles 76, 77 i 78 del Codi de la circulació", alltså till 1999 års lag, som Disposició derogatòria i Llei 12/2021 upphävde i sin helhet utom art. 209 om fritidsbåtar. Den konsoliderade texten bär hänvisningen kvar, ordagrant, till lagrum som inte finns. Föreskriftens egen kategori VE-A (2,55 / 12 / 4) beskriver dessutom vehicles especials, arbetsmaskiner, och är enligt art. 5.1 undantagen från hela reglementet. Att låna de talen vore att citera en undantagsregel för arbetsfordon som en förbudsregel för husvagnar.
3. Llei 12/2021 art. 39 innehåller ett 2,55, men i ett stycke som inleds "En els vehicles destinats exclusivament al transport de mercaderies" och handlar om lastens överhäng.
4. Art. 65–66 hänvisar båda tillbaka till "els límits que estableix l'article anterior" och sluter cirkeln utan ett enda tal.

Disposició final primera ålade regeringen att anta föreskrifterna inom tre månader från publiceringen i BOPA, 2 juni 2021. Måttföreskriften har inte kommit.

Slutsatsen är markören per väg, samma som Norge, och den är ett resultat, inte ett misslyckande: den tar bort fem varningar som appen tidigare gav på Frankrikes tal, och lägger inte till någon. 1999 års upphävda siffror — där bland andra 18,75 m står — finns återgivna på landssidan uttryckligen märkta som historik, just därför att de är lätta att hitta och lätta att citera fel. En varning ska bäras av ett lagrum som gäller.

Om portalen. portaljuridicandorra.ad/<ID> ger en tom SPA-skal som bara säger "Carregant…", medan portaljuridicandorra.ad/<ID>_0 serverar den konsoliderade texten som statisk HTML. Suffixet _0 är hela skillnaden. bopa.ad och portalens sökfunktion är oanvändbara på samma sätt. Andorranska PDF:er använder dessutom en teckenkodning som tappar både accenter och mellanslag vid extraktion (itudigualoinferiora5m); sök i en sträng där alla blanktecken tagits bort.

Metodanteckning: att mäta en karta i stället för att lita på den

Andorrafyndet — huvudstaden inuti Frankrikes polygon — var ett fynd av en slump. Frågan det lämnade efter sig gick inte att svara på genom att titta: hur mycket mer av kartan är fel på samma sätt? En yta som ligger i grannens polygon ser likadan ut som en yta som ligger rätt. Appen har ingen anledning att tveka, och resenären får ett tal som ser lika trovärdigt ut som alla andra.

Domaren måste vara en annan karta. Natural Earth ger samma gränser i tre upplösningar. Den finaste, ne_10m_admin_0_countries, är 13 MB och kan aldrig levereras till en webbläsare — men den behöver inte levereras för att döma. 40 000 slumpade punkter mellan 11° V och 41° Ö, 34° N och 71° N, som alla föll inuti någon 10m-kontur, slogs upp i den karta som skulle prövas. Varje punkt hamnade i en av tre högar: rätt land, inget land eller fel land. Domaren fanns bara i mätningen och följde aldrig med in i det appen levererar.

De tre högarna är inte likvärdiga, och det är hela grunden för beslutet. Inget land betyder ingen zon, alltså varken hastighetsspärr eller måttvarning — tystnad, den accepterade felriktningen. Fel land betyder grannens hastighet och grannens fem måttal, presenterade utan förbehåll. Det är den falska positiv som måttvakten finns till för att slippa.

Den levererade kartan lade alltså en sextiondel av Europas landyta i fel land, utan att något i appen kunde märka det.

Det oväntade: finare är inte automatiskt bättre täckning. Bytet till 50m provades först rakt av, och då tystnade Stockholm, Köpenhamn, Lissabon, Venedig, Split och Esbjerg. En grov kontur skär hörn och skjuter över ut i vattnet; en fin kontur följer kusten och tar bort det överskottet — och hamnstäder ligger per definition i kanten. Två av dem var huvudstäder. Hade bytet gjorts på antagandet att högre upplösning är bättre, hade regressionen aldrig setts.

Lösningen krävde ingen ny uppslagskod: båda lagren ligger i samma fil, det fina först, och zonAt tar redan första träffande polygonen. Grovlagret svarar bara där finlagret inte har någon yta. Se Var vakten inte ser något för vad som fortfarande är tyst.

Regeln som blev kvar. En karta som byts ut ska mätas mot en oberoende finare källa före och efter, och siffran som avgör är andelen fel land, inte andelen rätt. Att täckningen ökar säger ingenting om att felen minskar.

Metodanteckning: ett ord som ingen av författningarna definierar

Tysklands breddrad har två tal. StVZO § 32 Abs. 1 Nr. 1 sätter 2,55 m allgemein, och Nr. 5 sätter 2,50 m bei Personenkraftwagen. Vilket av dem som träffar en husbil avgörs av om en husbil är en Personenkraftwagen, och den paragrafen definierar inte ordet.

Det finns en definition i tysk rätt som ser ut att svara: PBefG § 4 Abs. 4 Nr. 1. Den är skriven "im Sinne dieses Gesetzes" — i den här lagens mening — och personbefordringslagen är inte fordonsförordningen. Att låna definitionen dit den själv säger att den inte gäller är precis den sorts steg det här projektet inte tar. Frågan kan mycket väl ha ett entydigt svar i tysk praxis; vi har inte läst det svaret, och att inte ha läst något är inte att veta det.

Så här hanterades det, och det är mönstret som ska återanvändas. När en läsning är öppen och de två läsningarna ger olika tal, väljs det tal som binder under båda. Här blev det 2,55: är husbilen en Pkw gäller 2,50 och vi tiger i spannet däremellan; är den det inte gäller 2,55 och vi har rätt. Felet vi kan göra är alltså tystnad, aldrig ett falsklarm. Undantaget ligger som en namngiven avvikelse med skälet utskrivet på stället, inte som en tyst justering i tabellen — tabellcellen ska säga vad lagen säger, och avvikelsen hör hemma i översättningen från tabell till jämförelsetal, där den går att hitta och riva när svaret väl finns.

Det är samma grepp som ALTERNATIV för Albaniens två axeltal och SLAPHOJD för Ungerns delade höjdcell. Tre olika sorters oklarhet, samma svar: en namngiven lista, ett skäl i klartext, och valet av det tal vars felriktning är tystnad.

Metodanteckning: en lag som publiceras men inte går att läsa — och som ändå lästes

Här stod tidigare en anteckning om att Vatikanstatens Legge sulla cittadinanza, la residenza e l'accesso inte gick att läsa. Den var skriven för att gå att riva, och 2026-08-10 revs den. Det som följer är dels vad som faktiskt stod i lagen, dels — viktigare för nästa gång — varför slutsatsen "det finns ingen OCR-motor" var fel.

Hindret var verkligt så långt det beskrevs. Governatoratet publicerar lagen som inskannat papper: åtta sidor /CCITTFaxDecode, en helsidesbild per sida, /FontFile 0 och /ToUnicode 0, alltså inte en enda teckenkodning någonstans i filen. Metadatan är omisskännlig — title: Network Scan Data, author: Panasonic Communications Co., Ltd., skapad 2011-03-01, samma dag som lagen trädde i kraft. Någon har lagt originalet i en kontorsskanner.

Felet var att stanna vid which tesseract. Systemets PATH saknar mycket riktigt tesseract, pdftoppm och pdftotext, och ollama på 11434 har bara bge-m3, en inbäddningsmodell utan syn. Men verktygen på den här maskinen har egna virtuella miljöer, och wiki-serverns miljö (karpathy-wiki-mcp/.venv) bär PyMuPDF 1.27.2.3. Det räckte: rendera varje sida till PNG i 300 dpi, dela sidan i två halvor så att raderna överlever nedskalningen, och läs bilderna. Läsaren är OCR-motorn. Samma princip som Nordmakedoniens Прилог I, där CCITT-strömmarna packades om till TIFF för hand — men den här vägen är fem rader kod i stället för en handbyggd filrubrik, och den fungerar oavsett hur bilden är kodad inuti PDF:en.

En sak till är värd att skriva ut, eftersom den motsäger vad verktygen själva utlovar: den inläsningskedja som säger sig kunna OCR:a kan det inte här. Den anropar ett OCR-program som inte är installerat på maskinen, och dess reservväg kräver en bildläsande modell som inte heller finns. Det enda i hela kedjan som faktiskt öppnar en skannad PDF är ett underliggande bibliotek den råkar dra in. En deklarerad förmåga är inte en tillgänglig förmåga, och ett installerat tillägg är inte det program det anropar.

Vad lagen säger. N. CXXXI, given av Benedictus XVI 22 februari 2011, i kraft 1 mars 2011, ersätter integralt 1929 års legge sulla cittadinanza e il soggiorno n. III. Capo III handlar om tillträde: art. 9 kräver permesso från Governatoratet av den som varken är medborgare eller bosatt, utom i den del av territoriet där fritt tillträde råder; art. 11 undantar kardinaler, patriarker och biskopar med följe, diplomatiska kåren och påvens anhöriga. Fordonen har en egen artikel:

ART. 13 — (Accesso con veicoli)

1. I veicoli condotti da chi non è cittadino o residente possono entrare nella Città del Vaticano previa autorizzazione.

2. La circolazione dei veicoli all'interno dello Stato è disciplinata da apposita normativa.

Slutsatsen om forbud ändras inte, men skälet gör det. Förut lämnades fältet tomt därför att lagen var oläst. Nu är den läst, och fältet lämnas tomt därför att art. 13 inte är ett mått- eller fordonsförbud. Kravet hänger på vem som kör — icke-medborgare, icke-bosatt — inte på vad som körs eller hur stort det är. Måttvakten jämför ekipagets mått mot en gräns; det finns ingen gräns här att jämföra mot. Att göra ett forbud av ett tillståndskrav vore att låta appen larma för husvagnen när regeln i själva verket träffar varje bil, inklusive den tomma taxin — alltså exakt det falsklarm hela verktyget finns till för att inte ge.

Art. 13 § 2 gör dessutom en tjänst åt raden ovanför: den säger att trafiken inuti staten regleras av apposita normativa, en särskild författning. Någon sådan har aldrig kungjorts — det var slutsatsen av genomgången av Governatoratets 330 dokument-id, och här bekräftas den från andra hållet, av lagen som pekar på den. Det är därför mottagningen av italiensk rätt i Legge N. LXXI art. 12 § 1 a) 8, fryst till 1 januari 2009, förblir den kedja de sex talen vilar på.